Dreams are like stars.... you may never touch them, but if you follow them they will lead you to your destiny..

ja. funderade här en dag. tvingades fundera till lite. eller ja, mycket kan vi väl säga.

att vara 19 år är inte alltid så lätt.  det kan ju verka rätt så lätt. men om ni frågar mig så, nääe, inte lätt.

i och med att jag var sjuk i ganska många år halkade jag efter. började gymnasiet nästan två år efter mina jämnåriga. det i sig är väl inte så farligt. huvudsaken var och är ju att jag blev frisk och är frisk!!

men kanske svårt att förstå för en utomstående. känslan att hänga några steg efter. just nu känns det jobbigt. om några år, javet, då har det nog ingen skilnad. men nu. att se jämnåriga ta studenten. flytta bort för att studera det dom vill jobba med i framtiden!! och samtidigt stampa kvar här..

se hela berget med kurser som kvarstår före jag kan börja skriva och ta studenten. känns otroligt övermäktigt.

just nu skär det. det gör så ont att se sanningen. den realistiska verkligheten. jag har mycket kvar, jag blir student först om något år!! det får mina tårar att bubbla bakom ögonvrån..

men att acceptera läget. jag har börja göra det nu. det är så det är. jag har varit med om mycket många, de flästa, i min ålder aldrig ens kunat tänka sig att man kna uppleva, känna och övervinna!!

därav står jag här nu. dock inget fel i det. måste se det positiva. styrkan min erfarenhet gett mig. jag längtar så efter att få börja jobba med det jag brinner för istälelt för att sitta och läsa historia, geografi och annat som jag bara hatar, har otroligt svårt att hänga med i och inte har det minsta motivation för!!

jag vill hjälpa andra. göra skillnad och fram för allt göra något som har en mening!!

jag vill börja studera till sjuksköterska, åka runt och föreläsa och berätta om ätstörningar, flytta hemifrån, skriva min egen bok, kämpa för en bättre vård för ätstörningsdrabbade i finland, utvecklas som fotograf och så mycket, mycket mer!! men just nu är det bara att kämpa igenom denna mörka tunnel som gymnasiet käns som. kämppa kämppa på. sen!! sen skall jag göra allt jag drömmer om!!

så nu. kämppa på med kommande provvecka. göra det bästa av situationen.

jag längtar så till sommaren. sommarjobb och lediga dagar.

kämpa på kloka du; förstår att det känns tungt i mikroperspektiv, försök vidga ditt perspektiv till makro; du besitter så mycket kunskap som få andra har, det är en otrolig styrka! Om 5-7 år kommer det kännas som ett år hit eller dit kvittar; stressa inte med att bli "vuxen"; det ska du vara i 60 år till sedan iaf ;-)

<3

Hej!

Jag har en liten fråga som jag skulle bli så tacksam över om du svarade på.. :)

Om jag börjat öka mitt dagsintag idag (onsdag), och kommer fortsätta göra det varje dag, kan viktökningen då synas (på vågen) på måndag? Jag vill så gärna gå upp i vikt och vet inte vad jag tar mig till ifall det inte syns..

Kramar på dig!!

Du är så otroligt stark som person!<3