sitter här än en gång och funderar. ibland måste man bara göra det. undvika vore ju lättare men i längden blir det ett stort berg av unvikelser som skapar en negativ spiral. det är jag väl medveten om vid det här laget!!

jag fick ofta höra som anorektiker att sjukdomen alltid skulle finnas i mitt liv på ett eller annat sätt. lixom sådär i bakhuvudet. ibland viskandes. att det skulle prägla en liten del av mig för alltid. jag som varit anorektiker skulle alltid få vara på min vakt att falla tillbaka, bli fånge eller sannolikt hamna in i en ny ätstörning som bulimi.

detta djorde mig väldigt rädd. jag fick för mig under min tillfrisknings process att jag fårr släng av bulimi då jag ätit fem nötter utöver matchemat eller en halv banan..

även om mitt sunda förnuft visste att dessa fem nötter, en halv banan, en chokladbit eller ett glas saft INTE var bulimi eller hätsätning så trodde jag själv det. hur sjukt det idag än låter!!

för två år sedan satt jag där. fast fortfarande. hos min läkare, med mian sköterskor. trodde jag aldrig skulle bli elt fri. jag hade accepterat att spöket skulle vara en liten del av mig för all framtid. jag trodde jag avr frisk. så var det ju inte!!

att väga sig var det som hängde kvar längst. jag hade sådan ångest inför dendär vågen. uch vad den dömde mig. vi var inte vänner, snarare i krig mot varann, ständigt!!

och om jag skall vara riktigt ärlig nu. vem tycker om att väga sig? ja.. typ ingen..

därav är det egentligen onödigt att bry sig om siffrorna som visar sig på vågen. för en frisk, sund och stabil människa spelar det ingen roll.

för att avdramatisera vikten så gick jag på "blinda vågen" där jag ej fick se resultatet under en lång tid.

det hjälpte mig sjäppa på kontrollen och sluta fundera. dock undvek jag att väga mig. det fick mig bara på dåliga tankar.

om jag minns rätt. så var det för sådär ett år sedan, våren 2011 som jag vägde mig sista gången på barnavdelningen. hade ett normalt bmi och kände mig ganska så frisk. dock var vågen och jag ändå ovänner.

så i november 2011, sådär ett halvt år sedan. blev jag frisk skriven och slutade min vård på barnavdelningen. frisk coh fri Rebecka! äntligen! utan att ens väga mig såg de hur frisk jag var!! det var en lyckas dag jag aldrig komemr glömma. tårar. men av lycka.

så här i början av 2012 vägde jag mig frivilligt för första gången. hade inte stått på en våg sedan våren 2011 och fick lite panik nog måstej jag erkänna. men jag klarade det. några tårar men konstaterade att det var av lycka och lättnad. jag hade fixat det. hållit en helt frisk vikt. utana tt ens fundera och kontrollera. äätit det jag ville och kände för!! jessss!! funderade bara nån da lite på denna vägning. lite ångest men övervägdes av lättnad och glädje!!

men ja. för att komma till saken vaför jag börja fundera på dett nu. igår när jag var på gymmet och tränade lite mina muskler (som för tillfälelt inte existerar xD) så råkade jag se på vågen. en våg stod där.

hmm. undvika för att inte falla tillbaka som dom sa så vackert år mig då?

eller utmana mig o se om anorexin fortfarande är en liten del elelr om jag är helt fri? hmmm

gissa vad jag gjorde?

jo jag hoppade upp på vågen minsann!! såg siffrorna. log. skrattade lyckligt för mig själv och steg ner!!

där satt det!! INGEN ÅNGEST alls!! är det möjligt?!?! kan inte komma ihåg en sådans tund då vågen ej skaapat ångest. den har alltid varit min fiende. alltid. men inte mer!!

kände mig lättad och för mig själv lite stolt igår. duktiga Rebecka!!

nu har jag inte tänkt börja väga mig!! apsolut inte. det styr ej mig mer. men sådär ibland. och speciellt tycker jag det viktiga är att man skall kuna stiga på vågen utan att få ångest. det skall inte påverka ditt liv negativt. det är bara en siffta hörni!!

men för mig var det en lycko siffra igår. jag har klarat det. hållit mig stabil på min egen frisk vikt. den vikt som får mig att må bra. nu påstår jag ju itne helelr att jag alltid trivs i mig själv. det är inte det som är poängen. men jag vet att i denna vikt mår jag bra, fysiskt och psykitk. bara jag själv vågat tro på det.

jaja, långt blev det. ville skriva av mig lite. hoppas det kunde ge lite styrka till någon där ute!!

vad tror ni om saken? har ni egna erfarenheter? :)