vill börja med att tacka alla er underbara som skriver och kommenterar. det betyde så oerhört för mig.

jag har varit lite dålig att svara på sistone. ibland blir det så. men tänkte försöka skriva lite nu.

mitt förflutna med anorexi och allt vad dett innebar. det är för mig idag något jag tagit mig igenom och ut ur. mitt liv innefattar inte längre ätstörningen. jag har vågat ta adjö av spöket och krossat det.

på min gamla blogg var temat väl min resa till att bli frisak. jag skrev öppet om mitt liv och min historia och mina tankar. allt involverade då anorexin. för mig var det väldigt viktigt att få skriva och ha kontakt med andra som kämpade. idag är jag är inte en av de som kämppar för ett friskt liv. eller det är ju en vidunderlig tur skall jag väl säga. mitt liv är mitt liv idag. det innefattar så många fler viktiga människor. så mycket mer glädje, kärlek, mat och lycka.

att gå vidare och lämna anorexin innefattade även att jag slutade blogga på vagalevafri.blogg.se.

jag behövde börja något nytt. inte hålla fast i det säkra och gamla. därför har det väl inte blivit så ycket skrivet om ätstörningen här heller. såhär ligger det till.

min dröm är att hjälpa andra komma ut sjukdomen. att kuna hjälpa anhöriga coh drabbade. samtidigt oms jag inte vill skriva en hel del om min egen sjukdom här. ta upp ur det var och leva kvar i det.

jag vill inte inspirera åt fel håll. lägga ut bilder på en en avmagrad Rebecka, inte skriva hur mycker just jag åt, vad jag vägde, bmi och ja ni vet....allt det där.

men jag vill vara en frisk förebild. dela med mig av det som verkligen HJÄLPTE mig!! inte det som stjälpte. det finns tillräckligt av sådana bloggar och dylikt.

okej, detta blev långt. men jag skall försöka att vara den Rebecka jag verkligne vill vara. jag hoppas, mest av allt att jag kan hjälpa någon. eller ge en glimt av hoppa. för det går ju verkligen att bli frisk. det gör det!!

så jag tänker inte heller undvika detta ämne.

jag har just blivit frisk. fått höra hur lätt det är att falla tillbaka. hur många som gör det osv....

jag vet det. ajg är medveten om det. det är där jag är. men jag tänker inte falla tillbaka. så den vägen komemr ni få läsa om här med. inte är det allti lätt och har man kämppat för livet i anorexi i många år. såklar. såklart kommer det hänga med en lång tid, kanske hela livet där i bakhuvudet. och i svåra tider dyker det upp. det rä då man måste lära sig hantera känslorna med andra medel. inte med att maten. för det är ingen utväg. vara en infart tillbaka till det sjuka!!!!

pluss poäng till er som orkade läsa. hoppas ni förstod lite av mina tanakr. nus kall jag svara på era frågo. elelr försöka i alla fall.