nej nej och åter nej!! så är det inte!!

visst kan det till viss del stämma. en del av de som insjuknat, kämpat emot anorexin och där sjukdomen blivit en kronisk vän. kanske där stannar anoreixn hela livet. är en identitet som tar över allt.

men kära vänner. så är det inte för alla. jag måste bara skriva av mig om detta.

för att så många tror att man alltid kommer påverkas direkt av anorektiska tankar och vanor för resten av livet.

lika som jag får många frågor om jag inte kunde visa bilder på hur jag såg ut som sjukast? hur mycket jag åt och äter på en dag?

som jag skrivit förut så är detta inget jag tänker göra här i bloggen. ingen mår bättra av att se en massa bilder på en sjuk, deprimerad och olycklig Rebecka. jag lovar. jag vet.

själv matade jag min anorexi med bilder på andra sjuka och magra tjejer. spöket växte och jag jämförde mig, ville gå ner mer i vikt och så vidare. det är bara så sjukdomen fungerar även om man själv kanske vill förneka det. och annors också. varför skulle jag sitta här och sprida negativ energi mer sjuka bilder? det är inte den jag är mer idag! så är det! om ni vill läsa om en tjej som delar med sig av ätstörnings tips som tar ner andra, då har ni minsann funnit fel blogg!!

okej. lite hårda ord. men det kan behövas ibland. hårda ord med massor av kärlek.

samma sak med matbilder från en hel dag. det är inte friskt. inte för mig i alla fall.

det är något jag kund ehållit på när jag fortfarande var inne i min sjukdom. inte nu mera!!

jag vet att det knaske kunde lätta din ångest att se hur mycket elelr ja, hur jag äter. men för mig är det inget bra. jag skall inte behöva fota, hålla koll på och skriva upp allt jag äter under en dag. för mig är det något jag förknippar med sjukdoms tiden. ärligt sagt så skulle jag inte ens ha ork, intresse och vilja att fota allt jag äter.

jag hade fått höra under min sjukdom och mitt tillfrisknande att man för alltid kan ha en släng av anoreixn kvar i bakhuvudet. alla kalorier jag kunde utantill, dem kunde jag ju inte glömma trodde jag själv. jag trodde en liten del av mig alltid skulle förbli ätstört. så var det INTE!!

när jag vågade börja äta enligt mitt behov och utanför alla listor. när jag vågade mitt liv börja leva igen. när jag träffade nya vänner. blev tillsammans med min pojkvän. summan är altså. att när jag vågade se att livet var viktigare och finare än min ätstörda bubbla. då fanns inte energin att skriva kalorier, fota en matdag, kolla innehåll, äta enligt lista och så vidare. mitt liv och friska jag trängde ut den lilla ätstörda del som fortfarande existerade inom mig.

sedan kan jag ju inte påstå att allt bara gick som en dans. då skulle jag ju inte tala sanning. men ärligt. det måste inte alltid vara en kamp. det gäller att ha vilja, den indre styrkan att göra rätt. våga och vilja leva.

jag kan inte minnas när jag räknat kalorier sist. det var väldigt länge sedan.

emellanåt kan det komma stunder, oftast då jag är ensam. kanske varit förkyld, haft feber eller annors bara stressat på. stunder då jag kommer på mig själv att börja tänka för mycket. men då bara säger jag åt mig själv att nu är du på fel spår. och så är det inget mer med det.

jag är ingen anorektiker mer. Rebecka är inte ätstörd. jag är inte rädd, inte för en sekund, att jag skall falla tillbaka. för jag vet att så aldrig kommer ske.

jag har varit mer om ett helvete. men det kommer inte att vara en del av mig längre, eller det är inte!!

som jag sagt förut så har det format mig till den jag är nu. skapat förståelse för min kropp, mitt liv och andra. jag är inte bitter eller besviken på mig själv för att jag varit sjuk. även om det varit hopplöst emellanåt.

alla har vi våra svårigheter att vinna över. din kanske är just att vinna över en ätstörning eller så är den något helt annat. det går inte at jämföra elelr värdera varandras vägar, svårtigheter, rädslor och kamper.

det viktigaste jag tror är att vi accepterar det och vågar ta lärdom av det vi gått igenom. ta det och få något positivt, finna styrka från det svåra.

så än en gång nej. en gång anorektiker betyder inte att du måste förbli det.

våga tro det. sikta högt. smaka på livet. njut. se det lilla, den lycka som finns där rundt om dig, inom dig och överallt. våga vara den du är. våga älska dig själv. se på dig med snälla ögon. du är fantastisk!!

solig vårkram från er Rebecka.

ps. ber om fölåtelse för stavfel.. min svaga sida.. försöker alltid fixa de.. men ja hoppas ni förstår..