Rebeckahagert.fi

Nu börjar den nya bloggen sakta men säkert bli något så när klar!
så nu hoppas jag alla mina kära läsare kikar in där :D

Rebeckahagert.fi

Ny blogg !

 
just nu håller jag på med mitt projekt och inom kort kommer ni få adressen till min nya blogg/hemsida!! :D
 
kommer tyverr vara rätt tyst här tills dess men sedan smäller det. skönt i alla fall att provveckan är slut, ny period och massvis med psykologi och hälsokunskap som måste läsas nu inför studentexamen i mars!!
 
återkommer när allt är klart på nya projektet. kram från er Rebecka.
 
 

It is never too late to be what you might have been!!

 
provvecka. vardag. äckligt snöväder. snöstorm. hujj.
 

How does one become a butterfly? You must want to fly so much that you are willing to give up being a caterpillar!!

 
måste nog bara konstatera att jag har så fina människor i mitt liv. ibland inser man det lite extra mycket!!
 
 
 

Destiny is not a matter of chance; it’s a matter of choice!!

 
Bortsätt från att jag alltid måste visa konstiga miner när jag skall framför kameran, bortsätt från den lilla detaljen så är det verkligen kul att experimentera med olika ljus, effekter osv. ohh jag har än en gång hamnat in i en riktig foto-tokig period där jag lixom bara skulle vilja stå bakom kameran och fånga alla ögonblick jag ser. finns så mycket vackert i alla ögonblick. människor som möts, kärlek, förtvivlan, glädje och underbara smaker och färger. 
 
visst är det även kul att gå igenom hårddisken eller bilder på fb från ett/två år tillbaka som man då var nöjda med, nu vill jag skratta bara haha. gud ändå, men det är positivt att se hur man utvecklas inom något man brinner för. och just nu brinner jag som en eld för att fota haha.
 
måste bara bli modigare på att ta fram kameran oftare. jag blir lätt blyg. ingen aning varför. att ha kameran framme i vardag likväl som fest är det jag vill. fånga just dedär ögonblicken något sker.
skall verkligen anstränga mig, ser redan fram emot vårens studenter som jag har äran att få fota.
 
även en färdighet man måste öva på är att vid porträtt/foto-sessioner få modellen att känna sig avslappnad. tycker det går ättre och bättre i takt med att jag blir mer säker med. det är en konst. jag vet ju själv hur det blir för mig då någon skall fota. stelnar lätt till och känner mig dum haha. men även jag har blivit bättre och det är kul att tillsammans ed nära och kära föräviga stunder med foton.
 
men för att fira ledigt veckoslut innan provveckan drar igång så skall det bli lite vin och ostkväll här. jag har minsann fått vuxenpoäng och har blivit en stor vin gillare, främst vitt elelr rose då, men ändå haha.
 
kram till er alla och ha en underbar lördag kväll.
 
 
 

Promise me you'll never forget me because if I thought you would I'd never leave.

 
kollade en stund igår på supersize vs superskinny. det var en episod där det träffade gruppen anorektiker de följt under en tid, kanske någon av er som sett?
 
detta avsnitt fick mig i känslan helt tillbaka i hur det en gång var. hur ett restaurang besök kunde skapa sömnlösa nätter i veckor och en ångest som fick mig att ligga med huvudet nerborrat i dynan och bara gråta tills jag inte orkade mera. jag minns känslan så bra när jag såg hur de kämpade emot spöket.
 
tillika fann jag bilden ovan helt av en slump. den är från februari 2010, jag kommer ihåg den dagen. två dagar innan bilden är tagen har jag själv dragit ut näsmagsonden för en sista gång, det var denhär tiden i mitt liv jag insåg att jag ville leva. sista gången jag sov på sjukhuset och ganska snart efter detta blev jag hela 17 år. tänk vad tiden går. 
dendär härliga känslan, kanske jag skrivit om just denna händelse innan. så obeskrivlig. jag minns dendär februari natten som igår. hag låg i sjukhussängen medan de övervakde så jag inte skulle motionera under natten. jag kund einte sova, men för första gången njuöt jag av att vila. nästa morgon när jag vaknade var det oms om något hade hänt. jag viste, jag ville. sen den dagen har jag vetat att jag vill bli frisk och även att det kommer att gå. och ja, det gick!!
 
bilden ovan måste nog vara den första bilden jag ler och känner en sorts fri lycka på flera år. öven om det var en minut eller två så var det ändå äkta. ångesten var undansatt för ett ögonblick och det är det som räknas! det som ger styrka, vilja och hopp att fortsätta kämppa!!
 
 
 

Livlinan..

 
Kaffe. Latte i bästa fall. Huur skulle jag överleva utan denna underbara dryck??
 
 
 
 
 
 

It always seems impossible until its done.

 
hmm lugnt sagt stressar jag för mycket över studentexamen, speciellt psykologin. helt i onödan för det löser ju lixom inte något, varken bra elelr dåligt. eller kanske mer dåligt. stress i för mycket är ju aldrig bra.
men som sagt. bara att kämppa på. dämpa stress med sömn, choklad, kaffe och mys med min pojke. kommer nog dansa på bordet i slutet av mars när allt detta är över med skrivningarna för denna vår haha.
 
men nu. fattiga riddare med sylt och grädde, tv och mys. kram.
 
 
 
 

En helt vanlig tisdag ❤❤

 
halvtråkig tisdag, men bra. underbart vinterväder, kallt och soligt. på morgonen fanns studentskrivnings plugg-motivationen, nu på kvällen är den som bortblåst. de är såå mig haha..
skulle helst bara fota när det är såhär underbart och ljust, glänsande snö-vinter-sagolanskap där ute. men det går ju lixom inte. motivationen för att få gymnasiet genomstökat finns dock där hela tiden. lite jobbigare med dendär läsningen inför SE. konstiga är att när man borde läsa så blir helt plötsligt tråkiga saker som att städa, diska, tvätta byk och dammsuga väldigt skojj. konstigt dedär..
 
i vilket fall som helst så är det ju fullt möjligt att förgylla en vardaglig tisdag som denna med att ge det lockiga håret en lite vår-färg-upp-piggande ton. nu är jag altså igen lite rödhårig, inte direkt som jag tänkt mig men helt okej och lite annorlunda. annorlunda är ju alldit bra, eller? 
det är ju svårt att leva i stunden, men hej, vi lever en gång, varför inte göra lite kul grejjer som att färga håret då och då? :D
 
den andra guldkanten idag får nog bli makaronilåda. hur billigt som helst ju!! bra mat altså. gott och billigt, kan ju inte bli bättre. speciellt om man köper makaroner för några cent när de är på special!! 
 
bästa guldkanten av allt måste nog ändå vara att jag har min pojke civil. går ju inte att beskriva hur mycket man lär sig uppskatta en vardag tillsammans efter ett år av milin, korta loman och långa läger.
 
vad var guldkanten på er tisdag? :D
 
 
 
 
 
 
 
 

Nikon D7000 + Sigma 50mm f/1.4

 
 
 
 
några av er har frågat om min fotoutrustning. för tillfället ser den lite annorlunda u än vad jag senast har skrivit om. just nu fotar jag med min käre Nikon D7000 och använder mig av Sigmas 50mm f/1.4.
 
hade tidigare mitt Nikkor 35mm f/1.8 men det sålde jag här vid jul, orsaken var att jag enbart använde mitt 50mm och det låg där i kameraväskan nästan oanvänt, ett väldigt bra och prisvärt objektiv men efter att ha satsat på 50mm så är jag förälskad. 
använde även mitt Nikkor 50mm 4/1.4 sedan ungefär ett år tillbaka men nu använder jag altså Sigmas version. 
enligt mig är Sigmas bättre, en mjukare bokeh, bra autofokus osv. 
 
till min kamerautrustning och ett måste vid många porträtt är min reflexskärm. prisvärd och bra, passligt stor, dock svår ibladn om det låser att hålla på plats haha!!
 
 
 
till min kameraväska hör även en Nikon fjärrutlösare som är bra vid självporträtt, om man fotar i mörkt osv. väldigt prisvärd och bra. ännu ett antal minneskort ligge ri min ego. mitt kamerahus rymmer ju två minneskort vilket är väldigt bra. jag gillar mest 16G eftersom jag alltid fotar i Raw och de filerna tar upp ganska mycket minne per styck. 
 
ps. vill ni läsa om redigering mer? om fotografering i allmänhet? Tips? :D
 
 
 
 
 

Move on. It is just a chapter in the past, but don't close the book- just turn the page.

 
Det var en ganska lång tid sedan jag skrev något om ätstörningar. håller nu igen på med ett projekt kring det. lite hemligt ännu. har börjat gräva fram alla gamla dagböcker och bilder för att göra en ny power point, kommer denna vår att föreläsa en hel del om min historia med anorexin. känner mig mer redo än nånsin just nu.
 
är bara så glad att jag verkligen nådde mitt mål. mitt mål var att bli frisk själv och kuna hjälpa andra så gott jag kan utan att själv falla tillbaka. och visst är känslan fenomenal då man gång på gång märker att ätstörningen är så långt borta att den inte på något sätt finns kvar inuti en. 
nästan alla specialister jag träffat har menat på att ätstörningen nog alltid kan finnas kvar inuti en där någonstans. men Ärligt! hos mig finns den inte längre!! jag är över 110% säker på det. tro mig, jag vet!!
 
med andra ord är det altså fullt möjligt att bli helt frisk. dock är jag inte samma Rebecka som innan. det är jag bara glad för. om ni hade träffat mig innan jag blev sjuk hade ni nog inte kunat tro vem jag är idag. min sjukdom har gjort mig så otroligt mycket mer stark. i mig själv stark, jag förstår mig själv och min kropp såå mycket bättre. jag kan se och förstå andras problem mycket bättre. som jag skrivit förut. lycka har blirvit något helt anant för mig. jag kunde inte unna mig lycka och glädje förut. det bara inte gick. jag låtsades men kände inte det inuti. ni vet? det är en sådan enorm skillnad!! 
 
ibland kan jag till och med tycke jag tänker mindre på ex kalorier (som är väldigt vanligt idag!!) än vad många i min egen ålder. jag kan inte minnas när jag sist räknat mina kalorier!! jag som verkligen trodde min matlista för alltid skulle finnas där i bakuvudet någonstans och vara som ett avtryck för min vardag genom hela mitt liv. det var nog inte så. men utan min målmedvetenhet att li kvitt allt som har med ätstörning att göra så hade det nog inte blivit så som det är idag. visst är det nog bland det viktigaste att ha människor, specialister och vänner omkring en som kan hjälpa, när det kommer sedan till att bli helt frisk, i tankarna också, då är det nog bara Du, Jag, som måste göra jobbet!! att igen börja se på spegelbilden med snälla ögon, känna på smaken i maten, känna efter hur mättnad egentligen känns och att det i själva verket är en ganska så lugnande och skön känsla. att inse hur allt som skapat ångest innan kan vändas till det bästa i livet. förstår ni?
 
många tror att det är så himla komplicerat. i själva verket är det inte det. mat är medicinen. efter dendär akuta medicineringen kommer rehabiliteringen. det jobbigaste. dendär slussen tillbaka till livet. det är i denna sluss den egna viljan Måste komma fram. vill jag leva? vill jag leva på ätstörningens vilkor?
 
långt ännu efter att jag nått min sunda vikt kämpade jag med mig själv. även om det inte syntes utåt. jag har nog ätit även om jag verkligen inte välat, ätstörningen har skrikit inom mig så att jag bara välat springa från ex. kalaset, festen eller glasskiosken. jag har sett på spegelbilden min med tårar. vill bara med detta beskriva att vägen är lång. många tror allt är bra när man ahr en bra vikt. så är det inte. att känna igen sig hos någon som kämpat mot samma hemska tankar och spöken betyder Allt, verkligen, man inser att man verkligen Inte är ensam!! aldrig!! så många som kämpar i tysthet, ingen som förstår och ser. jag vill i alla fall säga, Jag förstår!! men även att det går. om man går emot allt som tar emot så till sist är det inte längre ångest, det är lättnad om sipprar fram där bakom hörnet. det är vad jag kan lova. våga tro på det.
 
det roliga är. idag är jag ofta den som är hungrig haha. jag äter vad situationen bjuder på, vad Rebecka vill ha och jag kan verklien unna mig. choklad är bland det bästa som finns om du frågar mig. tänkte visa er några ex på vad jag äter om Jag får välja ;-)
 
en lugn veckoslutsmorgon är nog mackor med stekta ägg, kaffe med röd mjölk och något sött där efter, det är det bästa. så älskar jag smoothie, gärna med en skvätt grädde i, gör det hela såå gott!!
nuförtiden använder jag inga fettfria produkter, det är för det första inte gott tycker jag och för det andra känner jag vad min kropp behöver och det är inte några konstgjorda Fettfria produkter!!
 
jaja, nu blev det långt inlägg, men det var en tid sedan. nu skall denna flicka försöka koncentrera sig på psykologi studentskrivnings läsning, HejoHåå :-D
 
ps. har äntligen börjat vänja mig vid mina glasögon och Lyxen att se tavlan, det är väldigt fint haha. 
 
 
 
 

One word..

Vasa❤

 
hemma igen efter ett väldigt bra veckoslut i Vasa. torsdagen började med att jag hade råddat något med hotell bokningen och ja, vi hade inget rum haha. som tur har vi så snälla vänner så vi fick sova där en natt extra.
 
efter min lilla miss blev det i alla fall hur bra som helst. möte med Aftis i Vasa gick bättre än bra! 
Beachparty på Ollis, mycket god mat, shoping och annat kul. ett väldigt fint veckoslut altså och igår tog vi tåget hem till söder igen. men ohh, vill redan tillbaka, Vasa måste va min stad haha :D
 
fotade inte så mycket, brukar bli så för mig ibland. men några halvtråkiga foton tog jag i alla fall haha ;-)
 
 
 
 

Every great dream begins with a dreamer. Always remember, you have within you the strength, the patience, and the passion to reach for the stars to change the world!!

 
dagarna lixom bara flyger iväg och ändå går dagarna trögt emellanåt. får inte riktigt ihop den ekvationen. skulle helst bara fota om dagarna istället för att plugga, tar verkligen emot med studentexamen som är på kommande här i vår. dock är jag överraskad över att jag faktiskt har börjat läsa, trodde inte det haha ;)
 
i morgon blir det lite kul i alla fall. hoppar på tåget och tar en sväng upp till Vasa tillsammans med min pojke. skall bli riktigt roligt, var en tid sedan jag var i Vasa senast. 
 
måste ännu tacka alla som skrivit till mig den senaste tiden och undrat varför bloggen uppdateras så sällan. och jo, jag vet att det har blivit lite sällan och lite tråkigt kanske. har varit så mycket annat och har inte haft kameran framme lika mycket. förändring är dock på gång. lite heligheter som ni kmmer få veta mer snart om och då skall det bli mer skrivande och bilder. vänta så får ni se :D
 
 
 
 

Take a deep breath. It calms the mind.

 
förälskad i varm kakao med vispgrädde just nu..